Den stora sanningen.

Så var det dags för något som jag borde ha försökt mig på för länge sedan. Av en händelse så har nu Xboxflickan gjort en lista på vad hon anser vara världens tio bästa spel och ber då lite snällt om att få se hur andras listor skulle se ut.

Då jag tittade runt på olika personers listor så insåg jag snart att det är allt för många som helt enkelt har spelat alldeles för lite för att kunna göra en lista med tillräckligt mycket sanning för att vara relevant. Då jag känner att det är min plikt att utbilda mina få läsare så gott jag kan så utan vidare dröjsmål så kommer här nu… en ordentlig ”tio i topp”-lista på världens bästa spel.

10. Killer Instinct Gold
Jag kan redan nu säga att jag inte har med SF3TS någonstans på listan vilket skulle kunna få en del att reagera, men då ska ni komma ihåg att Killer Instinct är det spel som uppfann Combo Breakern och var ett av de få där en ninja, en  varulv,  en cyborg och ett skelett kunde mötas och spöa skiten ur varandra. Att man dessutom kunde göra hur långa combos som helst om man var lite flink i fingrarna gjorde inte saken sämre. Det absolut bästa är dock det faktum att man inte spelade med ronder utan varje spelare hade två livmätare och inget mer vilket gjorde att varje slag gav större påverkan än i något annat Beat ém up.

9. Perfect Dark
Efter Goldeneye så var det många som trodde att det aldrig skulle komma ett bättre fps till konsol. De hade jävligt fel. Perfect Dark gjorde allt som Goldeneye hade gjort innan, men både bättre och sjukt mycket mer. Förutom en hyffsat lång singleplayer kampanj så fick vi en hel del multiplayergodis i form av ett stort antal banor, möjligheten att välja precis alla vapen som skulle finnas på banorna och bottar med olika personligheter och svårighetsgrader. Att varje vapen dessutom hade minst två olika skjutsätt var en mindre revolution. Laptop gun, jag älskar dig fortfarande <3

8. TMNT: Turtles in Time
 När jag växte upp så var det inte en enda unge som inte älskade dessa ninjasköldpaddor. Att de skulle få världens bästa sidoscrollande Beat ém up var inget någon förväntade sig, men det gör oss inte mindre glada att det blev så. Att spöa fotsoldater på löpande band tillsammans med en polare var bland det bästa man kunde göra på helgerna och det fungerar lika väl idag. Det fungerar så pass bra att det nyss fick en remake vid namn TMNT: Re-shelled som tyvärr är gjord efter arkadversionen och inte är alls lika bra som SNES-versionen. Men att det öht har kommit en remake visar dock hur pass  mycket spelare världen över har älskat att spöa fotsoldater och äta pizza.

7. Super Probotector
 Några kommer klaga på att jag väljer att nämna Probotector när originalversionen är Contra III, men det skiter jag i då robotar alltid kommer vara coolare än machokillar. Precis som föregående nominerade så är detta perfekt för att spelas med en polare. Den stora skillnaden är att din polare troligtvis inte kommer att vara till särskilt stor hjälp då han troligtvis inte ägde spelet och därmed var jävligt kass. Den här serien är inte känd för att vara snäll mot nybörjare och detta är inget undantag. Ett skott och du är död… och dö, ja det gör man troligtvis ett par gånger under sin actionfyllda resa. Ett spel för hardcore-publiken som inte är rädd för lite utmaning.

6. StarCraft
Borde inte behöva argumentera särskilt mycket mer än med ett ord… Korea. Att ett spel om tre olika arter som slåss i en sci-fi miljö kunde gå från grymt RTS till en nationalsport beskriver ganska bra hur pass välpolerad den här klassikern är. Själv så får jag medge att jag inte är så fruktansvärt bra på det, men det betyder inte att jag känner ett fint välbehag när mina Zerg intar mina fienders baser och sprider skräck och förstörelse tills inget längre är vid liv.

5. Deus Ex
Kan rollspel och FPS  blandas? Absolut och på plats nummer fem så har vi ett ypperligt bevis för det.  Deus Ex är ett av de få rollspel som spelas från första person men trots det så är inte spelmekaniken så uppmanande till att skjuta allt som rör sig som man är van vid när det gäller FPS. En stor del av spelet går även ut på att prata med folk, smyga förbi vakter och det viktigaste. Att avslöja en jäkligt stor konspiration som har mer än ett slut.

4. PlaneScape: Torment
Det finns ett flertal spel idag där spelaren inte kan förlora pga olika anledningar, men det är inget spel där det har varit lika vettigt som här. I rollen som ”the nameless one” så vaknar du upp på ett bårhus samtidigt som en varelse  håller på och utför en obduktion på dig. Spelarens stora mål igenom spelet blir snart att ta reda på varför man inte kan dö, och hur man kan  få ta del av den eviga vilan. Med ett brett persongalleri och en värld som aldrig slutar att fascinera så är PlaneScape: Torment ett spel man gärna återvänder till ett flertal gånger. Jag skulle vilja påstå att med sitt storydrivna gameplay samtidigt som spelarens karaktärsutveckling går att påverka i hög grad gör detta till den perfekta blandningen av V-rpg och J-rpg.

3. Devil May Cry 3
Spelserien som återupplivade actiongenren gjorde en fullträff med sin tredje del. Förutom förbättrad grafik och kontroll så får vi fler vapen, fler attackstilar och stora utmanande bossar. Att spelet dessutom är svårt nog för att bara de skickligaste ska lyckas ta sig till slutet gör att varje bana man tar sig förbi ger en tillfredställelse som de flesta spel bara kan drömma om. Att Dante och Vergil råkar vara de absolut coolaste bröderna i ett spel någonsin är knappast en nackdel i en genre där karaktärerna brukar vara lika djupa som ett flingpaket. Det är många där ute som påstår att Ninja Gaiden eller God of War är den absolut bästa actionserien just nu, men de svaren grundas bara på ren okunnighet. Devil May Cry med sin enkla kontroll som erbjuder många möjligheter till comboattacker samtidigt som rörligheten för att kunna undvika motståndarens attacker är så perfekt balanserad och välutvecklad att de andra serierna bara kan se på och beundra Devil May Cry på avstånd, och Devil May Cry 3 är det absolut bästa beviset för detta.

2. Fallout 2
Har sett ett flertal listor nu som listar Fallout 3 som ett av världens bästa spel, men tar man bort skygglapparna så ser man att Bethesda inte har kommit i närheten av Black Isles mästerverk. Att kunna skapa exakt den typen av karaktär man vill, vare sig det gäller en elitsoldat eller en affärsman med silvertunga så finns möjligheterna där och det är få problem som måste lösas med våld. Fallout 2 innehåller dessutom en stor dos svart humor där man som exempel kan få sitt öra avbitet i en boxningsmatch. Fallout 2 är så pass stort att de flesta inte ens ser hälften som spelet har att erbjuda på sin första genomspelning vilket ger ett extremt högt återspelningsvärde. Om man som spelare tycker om Fallout 3 så gör man sig själv en ordentligt stor otjänst om man inte spelar de två föregångarna då båda dessa klår Bethesdas alster, även om det också är ett bra spel.

1. Super Metroid
Jag trodde att förstaplatsen skulle vara svårare att bestämma, men det tog inte mer än fem sekunder att komma fram till att världens bästa spel helt enkelt är den tredje delen i Metroidsagan. Med en stämning som många spel idag har svårt att nå upp till och en värld som lockar upptäckarglädjen till sitt yttersta. Att bara titelskärmen räcker för att många av oss ska få en skön illning längs ryggraden räcker inte för att beskriva alla de saker som händer på Zebes som är både spännande, otäcka och episka utan att ett enda ord yttras under spelets gång förutom i introt. Den berättelse som spelaren får berättad för sig formas mest inuti spelarens huvud, samtidigt som spelaren springer fram och tillbaka i olika grottor och letar power-ups och besegrar fiender för att slutligen kunna möta moderhjärnan och besegra henne för gott.  För er som inte har spelat Super Metroid men äger en Wii så ber jag er att direkt gå in på Virtual Console och ladda hem Super Metroid. Ni kommer inte bli missnöjda.

Så det var min lista. Den kan förvisso komma att ändras om någon fräschar upp ens minne men för stunden så är det så här det ser ut och det står jag för. Sorry guys men spel som Mafia, Ocarina of Time och Bingolotto var helt enkelt inte tillräckligt bra för att komma in på denna lista. För andra åsikter… varsågod. Inte som att den här listan kommer vara definitiv för all framtid >:3

The quest for cleanliness!

Jag ska vara ärlig. Jag är värdelös när det gäller att städa och liknande. Jag är relativt duktig på att hålla saker och ting fräscht en längre tid, men när det behöver putsas till och fräschas upp så står jag där som ett fån och har inte en jädra aning om vad jag ska göra. Men nu känner jag att det är dags. Det är dags att gräva upp stridsyxan och ta mig an de där dammråttorna för att en gång för alla (for now) se till att mitt hem är fint nog att ta emot besök i, vilket ironiskt nog aldrig händer… well, nästan.

Nästintill läskigt hur mycket damm det är =/

Inte bara de prylar som behöver vara framme om vi säger så…

Så nu efter att jag så fint har delat med mig av mitt personliga dammberg så är jag väl mer eller mindre tvungen att ta itu med städningen på riktigt.
Får se hur lång tid det tar innan jag uppdaterar med att jag faktiskt har städat ;D
Wish me luck!

Sponsor update

Nu när midsommar har sprungit förbi och många troligtvis känner sig sådär lagom klara i huvudet så känns det bra att sätta sig ner en stund och se över hur mina försöksobjekt klarar sig.
En del har hänt sen sist, bland annat har de nu bytt namn till Qv | Qualification och som om det inte vore nog med det så har de spelat fyra matcher där resultatet var… allt annat än tillfredställande >:(

Jag börjar tro att några av medlemmarna inte förstår allvaret i situationen och det vore tråkigt om man behövde kicka någon bara pga en sån skitdetalj.
Nu ser ni till att skärpa er innan jag blir riktigt gramse på er :(

Will YOU!, open this can of…

Mina tävlingsdagar är förvisso inte över, men det finns tillfällen då man bör se längre än näsan räcker och helt enkelt se till att man har ett lag av trogna medspelare som är där när det behövs. Så därför har jag beslutat att jag nu ställer mig som officiell sponsor till laget | V | .Greece! som just nu spelar ”Gears of War 2″ i EU laddern på Gamebattles som är en del av MLG där E-sporter frodas som bara den.

Så vad kan jag bidra till laget med som sponsor? Har jag en stor hög med pengar jag inte vet vad jag ska göra mig av med? Nej inte fan har jag det, men med tanke på hur många kassa sponsorer det finns där ute så får jag duga tills dess att de får tag i en som har den där pengahögen ;D
Men tills dess kommer jag se till att sprida lagets namn runt och se till att motståndet aldrig sinar för att de ska kunna växa till sin fulla potential.

För er som är sugna på att veta vad laget går för så ger jag er ett mycket informativt klipp från den tid då första ”Gears of War” stod på tapeten. Det är min polare Taurin som både spelar och har klippt videon. Själv tycker jag att han har gjort ett riktigt bra jobb och jag har alla mina anti-sniper tekniker att tacka honom för.

Enjoy >:3

Video avaliable in HD where avaliable.

Från toppen till botten.

Den där tiden där segern inte bara var en möjlighet utan nästan ett ofrånkomligt faktum. Minns ni den tiden, eller lever ni kanske där just nu? Själv har jag spelat i mer än 80% av mitt liv och en stor del av den så var det jag som var mästaren. Den där personen som andra spelare såg upp till och ville utmana. Först trodde jag att det bara gällde min kompiskrets men då jag vid ett tä’vlingstillfälle lyckades kämpa till mig en seger över en hel stad så förstod jag att min skicklighet var större än jag först trodde. Jag lyckades försvara min titel i ytterligare två år innan nästa alfahanne kom upp på tronen.

Jag kämpade vidare och fortsatte att vara en stark utmanare i många evenemang, och med hjälp av internets framfart så blev det snart mer tävlingsinriktat spelande än någonsin innan och även om jag inte längre var bäst så kunde jag visa min skill mot hela världen, och allt var bra i världen ett bra tag. Sen hände något. Först försvann speltid pga plugg och min skicklighet försämrades något, men sen kom det som blev nådastöten. Det var dags att börja jobba vilket var den största tidsboven jag någonsin varit med om. Jag märkte dock inte förändringen direkt utan den kom smygandes på mig som en protoss Observer och nu är vi där jag befinner mig nu. Jag är ännu inte en dålig spelare, men aldrig förr har jag behövt kämpa så mycket för mina segrar. Just nu är det mycket ”Street Fighter 4″ och ”Starcraft” som spelas bland mig och mina polare, men i båda spelen är jag långt ifrån att vara den bästa spelaren. Detsamma gäller i ”Gears of War 2″ där jag mest hade varit ett hinder för mina polare om det inte vore så att jag hade en riktigt sweet fiberlina.

(En bekant som vägrar ge mig en rematch sen han spöade skiten ur mig >_<)

Mitt senaste nederlag var dock det värsta jag varit med om på ett bra tag och även om jag inte vill gå in på detalj så kan jag säga att jag blev totalt ägd av en kvinnlig casual gamer. Att hon var just en tjej kunde jag inte bry mig mindre om, men det faktum att hon är en s.k. casual gamer var det som fick mig att genomgå en mindre depression. Jag är inte så nedstämd just nu men nog har jag funderat på hur pass tävlingsinriktad jag bör fortsätta vara i mitt spelande. Jag kanske borde inrikta mig på enspelarupplevelser så att jag kan fortsätta att minnas mina days of awesomeness med ett stort flin på läpparna istället för att fundera på vart det började gå snett. Å andra sidan så på normalt klichéaktigt vis så lär jag ångra mig om jag ger upp nu och bör istället sikta på att bli den mest fruktade pensionären på nätet i framtiden =D

Blir mer Starcraft snart och jag ska banne mig se till att slita de där tossjävlarna i stycken >:D

Rea på skräck

Även om jag är väl medveten om att jag inte borde och plånboken säger nej, så gick jag in igår för att kolla vad det fanns för nyheter på psn store. Varpå en titel jag har varit sugen på ett bra tag hade fått sig en lite lättare prislapp. ”Siren Blood Curse” vilket om jag inte förstått fel är en remake på ”Forbidden Siren” till PS2

Spelet släpptes i episoder men jag kände inte direkt för att köpa ett inkomplett spel så självklart norpade jag hela paketet och än så länge är jag… inte nöjd. Fast det är inte den klumpiga kontrollen eller att kameran ger en ganska dålig överblick, nej det är något viktigare. Har kommit till den tredje episoden av tolv och än så länge har jag inte blivit rädd. Om ett skräckspel inte klarar av att skrämmas så är det något viktigt som saknas.

Jag kommer förvisso inte sluta spela än men om det inte blir bättre snart så kommer jag ha lagt 200:- på en lätt kuslig historia med lite svagt röstskådespeleri. Men jag ville ha skräck =/

Jag får helt enkelt hoppas att jag snart slutar spela, men då på helt andra grunder än besvikelse >:3

Allt har en början…

Right, så då har även jag till slut fått för mig att hamna i bloggträsket. Min första tanke var att göra som många andra och spelblogga men tänkte jag till. Min blogg, my rules så jag skriver nog om det jag får lust till och så får vi se om det är någon som läser eller inte.

Någonstans måste man börja i alla fall ^^